Snacka om deprimerad text...

Jag har liksom hamnat i ett fack,där jag känner att allting är meningslöst.Alltså jag vet inte vad det är,men jag har bara tappat hopp & lust i allt.Det kanske kan låta jättekonstigt,men ni ska veta att jag blir jättelätt påverkad av andra,så efter Nicklas Hocker händelsen har jag fallit i långa mörka tankar.

Jag kände aldrig honom,valet han gjorde är inte min ensak,men jag förväntade mig inte att reagera så starkt.Det är inte som ni tror,att jag är ledsen för att min största celeb crush har dött.Det är själva händelsen som berörde mig.

Självmord har jag alltid alltid ansett vara det absolut fegaste vägen ut,dessutom när man är så pass ung.Jag är okunnig,men själv kan jag tycka att livet alltid går att vända på,man kan alltid utvecklas,förändras och justera sig själv i rätt riktning.

Jag tycker att det är självisk att ta sitt liv.För den smärtan man känner & allt ont livet tvingar en att gå igenom,är det 7000 gånger värre & ondare för de man lämnar kvar när man går i väg från livet.Det är inte rättvist att göra så mot de som älskar en så.Jag skulle aldrig har mycket hjärta nog att göra så mot dem.

Tro absolut inte att jag vill baktala om Nicklas,han var världens finaste & jag tyckte om honom så.Det här är bara min åsikt om självmord i sig.

Jag har aldrig varit i en sådan sitaution där jag inte ser någon annan utgång,så jag kanske borde hålla tyst.
Men hur jag påverkades av Nicklas död,var att jag blev dödsrädd.Jag är i chock.Fortfarande är det så att jag inte kan koppla ihop den döde killen i tidningarna med samma glada kille.

Han utstrålade en sån livsglöd & passion,han hade så sååå många drömmar.Lycklig,hyper,skämtsam & en livsnjutare,jag kunde se mig själv i hans personlighet.

För jag är aboslut ingen sur,deppig,olycklig & sorgsen människa.Jag är i princip alltid på bra humör oavsett dag eller väder,så flummig att jag nästan tröttnar på mig själv.Och precis så uppfattade jag Nicklas som person,jag kände inte honom,men jag vet att alla som gjorde det säger exakt samma sak.

Och jag blev skrämd & omskakad över hur det slutade för honom.Han hade svårt med sina drömmar & tillslut tappade han hoppet.

Och det kan jag relatera till.Där jag är nu har jag ingen aning vad jag ska göra med mitt liv,jag vet inte vad jag vill bli,jag vet inte hur jag ska klara mig eller hur jag ska uppnå alla mina drömmar.Jag har tänkt och försökt få det att passa men ingenting går ihop,tiden går snett in med planen.Och inte fan vet jag heller vad meningen med livet är!!!
Och det sätter mig i skräck hur han hamnade så djupt i mökret & hur det kan gå.Han har bevisat att även den gladaste människan kan få ett sorligt slut & även om man älskar livet kan den tära på en så pass mycket att man ger upp till slut.Fattar ni?
Och jag vill avlsuta med att säga att jag överhuvudtaget inte har några som helst självmordstankar,det får ni inte missförstå.Men bara att fått mig att tänka om & insett att allting behöver inte vara som det ser ut.
Så,det blev en förfärlig lång text,så grattis till er som har kommit enda ner hit!
Jag har sjukligt svårt för att prata om känslor,så jag gör det jag är bäst på,alltså skriva.För jag kände att jag behövde skriva av mig lite deppiga tankar.Men jag är inte ledsen och jag mår bra,det var bara att jag var fundersam.Hoppas ni inte har nått emot det!